Barn är fantastiska och förfärliga...

Vilken glädje barn är! Jag har gått igenom tuffa tider när mina föräldrar gick bort och vilken tur att jag hade mina älskade barn som gjorde att jag var "tvungen" att gå upp om morgnarna. Det går ju bara inte att missa en endaste stund, känns det som!

Lillponken och flickkusin.

Jag har ju även tur att träffa massa barn i mitt jobb och utan dem vore inte skolan något att ha:)). Sen är det ju inte en dans på rosor att vara lärare, det finns så mycket mer att önska i detta yrke.

Sen kommer ju de där andra stunderna också då man skulle skänka bort ungarna till första bästa som vill ha dem......men som tur är så älskar man dem lika snabbt igen!

Lite kvällstankar från mig... Ha det gott!

annasaramaria