Känner du igen dig???
En fas i livet då barnen är tonåringar eller halvvuxna.
Ganska svag eller ingen personlig utveckling under denna fas.
Kännetecknas av att dessa nästan alltid är redo för att skjutsa, laga mat åt eller passa upp på sina barn.
Dåligt samvete vid egna nöjen och upplevelser, särskilt om barn hör av sig under dessa och har behov av omsorg.
Skiftande känsla mellan att vara behövd eller bortglömd. Även en känsla av vilsenhet kan förekomma då allt har kretsat kring barn under lång tid och nu vet man inte riktigt vad man själv vill.
Agerar ofta som psykolog och samtalsterapeut åt sina barn (dock utan formell kompetens) men med ganska dåligt resultat då barn oftast gör tvärtemot vad föräldrar tycker.
Grundar sig i en önskan om att vara en närvarande förälder och i en oro för att tiden med hemmavarande barn snart är över.
Erfarenheter av denna fas visar att de flesta morsor ( och farsor) överlever även denna del av livet och kommer ut på andra sidan som självständiga människor.
Jag befinner mig definitivt i den här fasen...ganska påfrestande stundtals...
Ha en finfin söndag/ Maria
