Singel...lämnad

Jag är numera singel...ensamstående med tre barn...lämnad av sambo sedan 26 år...
Det hände inte precis nu, det är två månader sedan som han sa att han inte ville leva med mig längre och sedan flyttade han. Det tar tid att acceptera, kan jag säga... Sönerna bor varannan vecka undantaget onsdagar som de byter tillfälligt för att det inte ska bli hela veckan som man inte ses... Det har fungerat rätt så bra faktiskt men jag tycker att det är förfärligt. Jag vill ju ha dem hos mig alltid 💕.  Men vad gör man när man inte har något val... Det blir säkert bättre med tiden och det är olika faser som jag ska igenom innan jag kan gå vidare...
Vi ses kanske igen på andra sidan/Maria

STANDBY-MORSA (Farsor?)

Kan kanske även finnas standby-farsor?)

Känner du igen dig???
En fas i livet då barnen är tonåringar eller halvvuxna.
Ganska svag eller ingen personlig utveckling under denna fas.
Kännetecknas av att dessa nästan alltid är redo för att skjutsa, laga mat åt eller passa upp på sina barn.
Dåligt samvete vid egna nöjen och upplevelser, särskilt om barn hör av sig under dessa och har behov av omsorg.
Skiftande känsla mellan att vara behövd eller bortglömd. Även en känsla av vilsenhet kan förekomma då allt har kretsat kring barn under  lång tid och nu vet man inte riktigt vad man själv vill.
Agerar ofta som psykolog och samtalsterapeut åt sina barn (dock utan formell kompetens) men med ganska dåligt resultat då barn oftast gör tvärtemot vad föräldrar tycker.
Grundar sig i en önskan om att vara en närvarande förälder och i en oro för att tiden med hemmavarande barn snart är över.
Erfarenheter av denna fas visar att de flesta morsor ( och farsor) överlever även denna del av livet och kommer ut på andra sidan som självständiga människor.

Jag befinner mig definitivt i den här fasen...ganska påfrestande stundtals...

Ha en finfin söndag/ Maria  

Att känna någon annans smärta...

En mycket ledsen son...flickvännen har gjort slut...och han som sällan visar känslor gråter så mamma hjärtat nästan brister. Ett år hade de inte helgen och då verkade allt okej. Men nu vill hon inte mer och han har försökt på alla sätt. 16 år och så ledsen...
Vi som har varit med ett tag vet ju att det blir bättre men det kan man ju inte säga...

Aldrig skiljas från sommaren

Jag vill aldrig skiljas från sommaren...
Så känns det varje år...det är som att skiljas från en god vän. Efter ett tag när det väl blivit höst på riktigt så går det bra igen, som om det är en slags sorgeprocess...
God natt/Maria

Farväl

Kära, kära arbetskamrat farväl... Tänker så på dina nära och kära💜.
Vår arbetsplats blir aldrig densamma utan dig! Du var så omtänksam...

En vacker men tung dag...

Så sorgligt när nära drabbas av sjukdom.

En tung dag men än vet vi inte hur prognosen ser ut. 

Vi har ändå kunnat njuta av sol och bad men i kväll brast det ändå för mig och alla tankar kom ut som ett ilsket utbrott...

Man ska inte måla fan på väggen men jag har så dåliga erfarenheter...

Tack för att du hör... /M

Att starta upp igen?

Jag känner ett litet behov av att starta upp här igen men jag vet inte riktigt....
Så många tankar och ord som vill ut men vet inte riktigt om det är rätt...
Jag får se....kanske blir det inlägg här igen.

Kram Maria

Nytt år....

Jag gör ju nästan inga inlägg här längre.... Men jag följer er som finns på min blogglista så jag är här inne nästan dagligen.TACK alla ni bloggare som förgyller mitt liv!

Jag vill så gärna önska er ett gott nytt år! Jag önskar oss alla ett händelserikt år men i en behaglig och positiv anda. Min höst var alldeles för händelserik och mycket av det som hände var inte positivt! Mannen och jag satt och pratade igår fm och listan som vi kom fram till var lång....
Min förhoppning är att tempot blir lugnare framöver så att mina oros nerver kan hålla sig i schack. När alltför mycket händer i mitt liv så har jag svårt att sålla och jag blir stressad och då börjar jag oroa mig för allt som kan hända! Mitt löfte år att försöka låta bli att oroa mig för saker, som skulle kunna hända, i förväg, det går ju inte att styra det som händer.

Ja, ja vi har väl alla några hjärnspöken...

Ha nu ett härligt år! Kram annasaramaria

Höstlig promenad

Idag tog vi en härlig skogspromenad.  Vi letade efter kantareller men hittade bara en.... men skönt var det!

Idag bloggar jag från mobilen...

Färdig med sommaren?

Jag vet inte om jag någonsin blir det... Vill alltid ha mer sommar. Men ett liv utan årstider skulle nog inte heller passa mig. Tänk vackra vinter dagar och våren när den kommer men det är just den där hösten. Med mörker, kyla och regn. Soliga höst dagar går väl ann men annars tycker jag att det är en sorgsen tid...som att skiljas lite grand. Men den kommer väl tillbaks nästa år, sommaren...

Filosofisk idag:)) annasaramaria